Tiden innan Axels operation var ju vi hemma i princip hela tiden och hade inget besök här hemma. De vi träffade träffade vi utomhus och då sov oftast Axel i vagnen, vilket fick till följd att Axel inte träffade någon annan än bloggpappan och mig. Nu när vi har kommit hem och haft lite besök har vi märkt att Axel har lite svårt med andra människor än bloggpappan och mig. Detta är något vi aldrig märkt av innan vi stängde in oss i lägenheten. Idag var jag och moster Fia ute och gick och Axel var i vagnen. Efter ett tag vaknade Axel och satt lugnt och fint i vagnen och skrattade till och med lite. Jag skulle bara sticka in och handla lite och lämnade Axel utomhus med moster. Jag hann inte mer än in i affären förrän Axel börjat gny lite och när jag kom ut var han inte glad...Men nästan så fort han såg mig tystnade han och på vägen hem när vi var ensamma var han jätteglad! Moster Fia har ju träffat honom rättså mycket innan och till och med passat honom och det har ju aldrig varit några problem... Både jag och bloggpappan tycker att det känns lite jobbigt att han knappt klarar att se andra männsikor utan att bryta ihop, men man får väl ge honom lite tid, för just nu är det ju vi som är hans trygghet. Vi har även märkt att han mer än innan vill vara i famnen och både folkskyggheten och detta med att vilja var hos oss har säkert med operationen att göra också. Vi har hört det från många andra att barnen ofta kan drömma mardrömmar och vakna otröstliga och att de kan vara mer klängiga. Och det kan man ju förstå. Det är ju ett trauma även för dem, även om de är små och man tror att de inte förstår vad de är med om.
Vi har fortsatt idag med att ge Axel gröt! Och det gick väl i alla fall bättre än igår, så vi fortsätter i morgon! Vi ger oss inte så lätt:) Här kommer lite bilder från grötätandet!
Ikväll har vi tänt ljus här i lägenheten! Massor av ljus och det är SÅ mysigt! Ni tycker säkert att vadå, tänt ljus?! Men för oss är det stort! Vi har inte kunnat tända ljus eftersom Axel har haft syrgas och det sätter sig i i princip allt. Så ikväll var första gången sen han föddes som vi tände ljus!
/Bloggmamman
Låter som att ni har lite liknande "problem" med Axel som vi har med Leo. Man får ge dom små lite tid.
SvaraRaderaAng syrgasen. Måste vara fruktansvärt skönt att bara kunna tända ett ljus! Små enkla saker för vissa är enormt stort för andra! =)
Hoppas Axel gillar gröten.
Det är även så i deras utveckling, de brukar ha en period kring halvåret då de tyr sig till mamma och pappa och inte till andra. Celine är också lite i en sån period nu, gråter om man lämnar rummet osv. Svår att sova och vill gärna vara i famnen mycket..men det tillhör deras utveckling. Hoppas att lilla Axel snart kommer på fötter igen =) Kramar
SvaraRaderaTänkte saga samma sak som Sandra...sedan kommer det en period lite längre fram då de kan vakna på natten och vara helt otröstliga!!!...det handlar om att de börjar kunna sortera sina intryck, men inte helt. Då kommer det i drömmarna. Dottern hade jätte mycket sån´t!...nåväl, även det går över. ;)
SvaraRaderaHörrninini, gröt ser inte ut att tillhöra favvorätten precis!...;)
Må bäst! ♥
Annika
Vi hade samma problem med Eleonora. Hon var alltid i famnen, och är fortfarande mycket. Hon är helt enkelt osäker och eftersom hon har varit mkt sjuk och skrikig så har vi burit och burit. Hon kunde inte ens titta på en annan människa utan att börja gråta. Men vi tillät henne att vara sån, vi tog det i små steg och hon fick hälsa på och lära känna andra människor ifrån vår famn, sen kunde vi gå till att sitta på golvet och tillslut kunde hon bli buren av någon annan. Jag tror att hon var 9-10 månader innan hon kunde titta på morfar utan att skrika, och honom träffar hon varje vecka. Så bara ta det lugnt, så kommer det naturligt sen :-)
SvaraRadera